för att det första budordet är det du aldrig låter mig glömma
och så är det att du ständigt virvlar förbi
och kysser flyktigt mina överseende läppar
stannar du hos mig snart,
är frågan jag aldrig vågat ställa
och kysser flyktigt mina överseende läppar
stannar du hos mig snart,
är frågan jag aldrig vågat ställa
1 Comments:
oskar virvlar förbi. han ringer, skickar meddelanden, tar hand om mig, men jag får inte ta hand om honom. och då bryter han istället för att hålla ihop. precis sådär som du skrev är det. panik när jag tänker, att han kanske uppfattar mig likadant.
vara nära? jag vill också, jag vill trösta världen och att den ska trösta mig. det känns som om jag har dig ganska nära och det är underbart. en klick bort i favoritraden.
Skicka en kommentar
<< Home