torsdag, augusti 31

som ett grötomslag, på ett ungefär

Nej, detta är meningslöst, utbrast du
och jag höll med.
Så att vi skulle vara eniga om något.
Åtminstone.

Mitt behov av ömsesidighet
var omintetgörande.

Och tidvis värmande.

torsdag, augusti 24

ingen titel

(nästa morgon såg hon mer,
något annat
och det var enkelspårigt


skammens rodnad vägrade ge vika)

onsdag, augusti 23

bland tusentals

det hade sällan känts så nödvändigt att formulera sig.
Jag visste att det var tid.
Tid hade jag dessutom haft gott om. Om man ska vara ärlig (och det bör man).
Så nu till Ordet med stor O.........
vilket var det nu igen?
Jag frågade mig själv och slängde ut frågan i det stora blå.
HALLÅ, svara mig,

att jag kan igen,
vågar igen,
kan tillåta mig igen - att ta plats.
Min plats bland orden, ni vet.
Det fick väl bli ett enkelt då,
ett från maggropen,
ett nära,
för dig,
för att jag behöver
och önskar för dig;
LEV.

Känner du?